Hade jag rätt...

... eller hade jag rätt? Visst damp det ner två paket i brevlådan med en bok i vardera paket från adLibris idag. Ska det verkligen vara så svårt att helt enkelt skicka två böcker i ett paket om jag ändå får dem samma dag? Det är ju bara de som måste lägga ut mer på porto eftersom jag ändå bara faktureras för porto en gång då jag beställde båda böckerna samtidigt. Jag kommer nog aldrig bli riktigt klok på e-handels-bolag.

Jag skriver som en kratta idag. Vartannat ord blir fel, så då måste jag gå tillbaka och fixa till.

Hade det inte varit skönt om man kunde gå tillbaka i tiden och fixa till också? Eller i alla fall släppa något som hände i det förflutna. Är det normalt att fortfarande tänka på och bli arg, besviken och ledsen över saker som hände för över ett år sedan, eller är det bara jag som är satans långsint? Fast när jag tänker på sånt jag ångrar så är det ju bara mig själv jag straffar eftersom det bara är jag som märker av det (oftast). Det är ju bara jag som mår dåligt av att fortfarande delvis finnas kvar i sånt som hände förra året. Men jag har nog alltid varit en sådan som försöker hänga sig kvar i sånt som hänt och personer jag kännt även om de för vääääääldigt länge sedan släppt taget om mig, och mest troligt inte tänkt på mig över huvud taget sedan vi senast träffades.

Det känns som om alla andra människor alltid gör större intryck på mig än vad jag gör på dem. Den känslan är väldigt jobbig i längden, eftersom jag kommer ihåg folk som inte alls kommer ihåg mig, jag kommer ihåg händelser som ingen annan kommer ihåg, så jag blir helt ensam med mina känslor.

Och jag inser just att det kanske är ett grand total av en person som läser min blogg som ens har en susning om vad jag kan tänka på som får mig att må dåligt. Fast den personen är antagligen så egoistisk att den inte kommer ihåg det hur som helst, så det gör att totalt noll personer som faktiskt läser min blogg fattar vad jag pratar om.