Almost out of breath

Det kanske inte tillhör vanligheterna när det kommer till mig att inte känna något speciellt inför min födelsedag, men det gör jag faktiskt inte i år. Jag är mest bara nollställd, och kanske lite deppig för att jag blir ett år äldre. Jag vill fasen inte bli äldre. Jag tyckte att jag var lagom gammal när jag var 18, men nu känner jag mig så himla gammal. Jag fyller 21 imorgon. Hur sjukt är det inte att jag känner mig gammal då? Ska jag redan börja dras med ålderskomplex? Visst, det är ju kul att få uppvaktning, och ja, jag erkänner att jag är lite av en attentionwhore, så det är väl egentligen den enda dagen på hela året som jag verkligen får uppmärksamhet, och det är väl i stort sett den enda anledningen till att jag just nu ser något positivt i att fylla år. Annars känner jag mig mest bara gammal just nu. Förr i tiden var 20 år ett halvt liv. Jag börjar alltså imorgon på sista hälften av mitt liv. I alla fall enligt gammal räkning.

I vanliga fall (läs fram tills att jag fyllde 19) brukar jag alltid se fram emot att fylla år som sjutton. Det fanns inget bättre liksom. Jag får presenter (oftast saker jag egentligen inte behöver) och fika (vilket jag ABSOLUT inte behöver med tanke på hur jag ser ut) och ingen har rätt att vara taskig utan orsak, för det är MIN dag (som jag delar med typ en miljard andra människor i världen).

Jag har inget speciellt mål med dagen blogg, men det jag kanske vill komma fram till är att jag saknar den där speciella känslan av förväntan jag alltid hade i magen dagarna innan min födelsedag. Nu vet jag mest att jag antagligen inte kommer få några otroligt spektakulära och roliga presenter, för jag önskar mig inte något spektakulärt och roligt (eller, det gör jag väl, men jag vet inte vad det skulle vara. Det skulle dock vara kul med en sådan present), och jag har väl aldrig egentligen haft kompisar som gör en rolig grej av det heller och inte heller en familj som har större fantasi än att bjuda in släkten på fika. Så jag har lärt mig att helt enkelt inte förvänta mig så himla mycket av mina födelsedagar längre. När jag var liten räckte det med några presenter på morgonen så var hela min dag gjord, men jag antar att jag har blivit lite svårare att tillfredsställa.

Ajja... nu är det 23 minuter kvar tills "min" dag börjar, och jag måste säga att mina förväntningar har nått ett all-time-low. Mest nog bara för att jag har blivit lite mer pessimistisk (läs realistisk) under åren, tror jag. Men nu ska jag glömma att jag fyller år, och gå och duscha. Jag stinker. *bleh*

Grattis till att jag blir ett år äldre.

Jag kanske hör av mig imorgon om hur min dag blev.

EDIT: är det bara jag som insett att ju mer man har att göra, desto mindre hinner man blogga om det?